Körens grundare August Jahnke


August Jahnke föddes 10 september 1821 i Greifsvald i Tyskland. Han kom till Sverige på 1840-talet till en tjänst som musiklärare i Tyska nationallyceum (numera Tyska Skolan). Dessutom var han organist i Tyska kyrkan, där han också var församlingsmedlem.
Han bodde på olika adresser i Gamla Stan och Söder med sin fru Johanna och sina tre barn Bertha, Herman och Selma. 

Vid den här tiden var det främst studenter i Lund och Uppsala som bildade körer och främst då manliga sådana. Vissång och kvartettsång förekom mycket tidigt; redan på 1820-talet. Man sjöng inom ordnar och musiksällskap. I orden Par Bricole växte manskören fram och år 1829 var kören 40 man stark. Nu började man även rekrytera sångare bland ämbetsmän och konstnärer. Man började alltmer att tala om borgarkörer och sångföreningar

Stockholms äldsta allmänna manskör var Bildningscirkelns kör från 1845, som dock blev kortlivad. Den första varaktiga allmänna sångkören i Stockholm var Typografernas Föreningskör, som tillkom 1846. Här kom nu vår ”stämfader” August Jahnke in i bilden som anförare av Typografkören under en kortare tid. Han efterträddes av J. N. Ahlström och efter honom kom J. A. Ahlström. Senare tillträdde Erik Åkerström, som vi återfinner som dirigent i Stockholms Allmänna Sångförening mellan åren 1888-1891

Skarpskytteföreningarna hade nu också börjat bilda körer. August Söderman ledde 1864 en sådan kör. Tidigare hade även Jahnke lett en mindre sådan kör. Jahnke kom nu att betyda alltmer för sångkörernas tillkomst i Stockholm. Han grundade Folksångarföreningen 1847. Under 1850-talet hade denna kör ca 150 medlemmar, som mest utgjordes av hantverkare. Såväl Skarpskyttekören som Folksångarföreningen tappade dock ork och upplöstes under 1870-talet.

År 1862 bildade så Jahnke Stockholms Allmänna Sångförening (under en kortare tid benämnd Euterpe, musikens gudinna), som minsann inte har tappat orken, utan frodas i bästa välmåga och feststäming.

Jahnke nöjde sig nu inte bara med vår kör. Han bildade även något som kallades ”Nationalsångare”, en folklig körmission som uppträdde i folkdräkter. Det sades om Jahnke att han tillhörde kraften bakom denna patriotiska våg som nu svepte över landet. Svensk Musiktidning gav 1887 Jahnke: ”förtjänsten af att hafva låtit den fyrstämmiga manssången nedträngda i samhällets djupare lager.” Enligt tidningen insåg han tidigt att allmänna sångföreningar fungerade såsom ett populärt bildningsmedel som verkade utjämnande av klass- och ståndsskillnaden, vilken var så starkt inrotad i vårt land.

Under Jahnkes tid bildades även dubbelkvartetter som omnämns som Svenska Natursångarna. Från 1866 ledde Jahnke en sådan kvartett som han kallade Luttermanska kvartetten. Denna kvartett med H. Lutterman som ledare deltog tillsammans med Uppsalasångarna 1867 i en resa till Paris med nyskrivna visor av Söderman: ”Tre visor i folkton.

Vad som ytterligare kan framhållas om Jahnke var att hans familj hade en musikalisk ådra som sträckte sig framåt i tiden. Detta framgår av att Jahnkes sondotter, Julia Jahnke, var operasångerska – altsolist – på kungliga Teatern i Stockholm under åren 1903-1920.

August Jahnke dog 1:a maj 1890 och är begravd på Norra begravningsplatsen.